Ibland förekommer det att kommuner aktivt medverkar till att personer i behov av olika stödinsatser flyttar till en annan kommun utan deras uttryckliga vilja, vilket kan betraktas som social dumpning. Detta innebär att ansvaret för stödinsatser enligt socialtjänstlagen överförs till den nya kommunen utan att personen själv har gett sitt samtycke. Detta agerande strider mot intentionerna i socialtjänstlagen, som tydligt framhåller att insatser inte får ske mot den enskildes vilja.
En kartläggning av Sveriges kommuner utförd av Statskontoret visar att fyra särskilda grupper är särskilt utsatta för denna aktiv medverkan till bosättning i en annan kommun: nyanlända, personer med missbruk eller andra sociala problem, personer i behov av skyddat boende och strukturellt hemlösa. Dessa grupper är ofta i behov av ekonomiskt bistånd och andra insatser från socialtjänsten vid inflyttning.
När Munkedal, som exempel, uppmärksammar fall där social dumpning har skett, är det viktigt att kommunen agerar tydligt och visar att den kommun som aktivt har medverkat till bosättning i en annan kommun inte har handlat i enlighet med intentionerna i socialtjänstlagen. Det är nödvändigt att säkerställa att individens rättigheter och önskemål respekteras och att stödinsatser ges på ett adekvat och samtyckesbaserat sätt.
